SPRÅKKIOSKEN

I slutet av 1700-talet kom en språkforskare fram till att de flesta språken i Europa och Asien, var besläktade med varandra. Men den huvudsakliga kartläggningen av språkens släktskap skedde inte först förrän 1800-talet. Man kan jämföra språkets utveckling från indoeuropeiska till dagens europeiska och asiatiska språk, med hur ett träd växer. Med rötterna i indoeuropeiska och trädkronans sköra grenar kan symbolisera danska, svenska, norska med mera.[1]

När man först börjar prata om de nordiska språken kan man tydligt se ett släktskap med det urgermanska språket. Idag vet man inte hur urgermanskan lät eller när den uppkom, vi i Sverige talade någon form av urgermanska fram till 200-talet e.Kr. Men den urgermanskan som talades i Norden hade en så unik brytning, så man brukar prata om urnordiska i deras fall.[2]

Från urnordiska till runsvenskan sätts en gräns runtomkring 800-talet e.Kr. När man kollar på en sådan brytpunkt brukar man kolla på större skillnader som skriftspråket, grammatik och ordförråd. I runsvenskan så har man ersätt den äldre runraden med en yngre runrad. Det fanns två varianter av den yngre runraden. Den ena kallades för normalrunor (långkvistrunor eller danska runor), och den andra runraden kallades för rökrunor (kortkvistrunor eller svensk-norska runor).[3]

I början av den klassiska fornsvenskan så hade man ytterst lite tillgång till material, det man hade att utgå ifrån var Västgöralagen, som var skriven 1225-1250, denna lag var då bara ett brottstycke på två blad. Men som senare kom i en mer fullständig version 1280-talet. Det var inte förrän under 1300-talet som materialet började bli rikare.[4] Det var även under den här tiden som man började använda sig utav den latinska bokstavsskriften, som lärdes ut vid domkyrkor och klosterskolor. Med kristendomen intågande, så kom även bibeln som var skriven på latin och gudstjänsterna hölls på latin. Latin fick namnet ”De lärdas språk”, ett uttryck som höll sig ända in till 1700-talet.[5]

Litteraturen under yngre fornsvenskan som ger oss upplysningar om vårt språks tillstånd under den sista perioden under medeltiden och början av 1500-talet, är relativt genomgripande, men består till störst del av översättningar. Under den här tiden så är majoriteten av litteraturen religiös och flertalet skrifter är knutna till Vadstena kloster. Men det kom även värdslig litteratur. Det var bearbetning och översättning av riddarromaner på både prosa och vers.[6]

 

[09:47

:51] Matilda: