SPRÅKKIOSKEN

 

 

·      Urspråk

·      Runsvenska (cirka 800-1225)

·      Äldre fornsvenska (cirka 1225-1375)

·      Yngre fornsvenska (cirka 1375-1526)

·      Äldre nysvenska (cirka 1526-1732)

·      Yngre nysvenska (cirka 1732-1906)

·      Nusvenska (cirka 1906-)

 

Vi ska nu gå vidare i de språkhistoriska spåren och tala om två epoker vilka benämns ”Äldre nysvenska” (1526-1732) och ”Yngre nysvenska” (cirka 1732-1906).

Äldre nysvenska är den svenska som vi talade i Sverige från 1526-1732. Nu undrar ni kanske hur man kan vara så exakt vad gäller dessa årtal? Men så här var det…

År 1526 var Sverige ett väldigt kristet och troende land. Nästan alla människor gick till kyrkan på söndagar för att höra när prästen läste högt ur Bibeln. Eftersom inte så många själva kunde läsa lyssnade man just på prästen som innan 1526 läste ur Bibeln på latin. 1526 hände då det som skulle vara avgörande för hur vi i Sverige skulle komma att tala och skriva en tid framöver…Nya Testamentet utkom på svenska! Tidigare hade de få, i dagens mått mätt, böcker som existerade skrivits för hand men nu i och med boktryckarkonstens intågande kunde man producera betydligt många fler av samma sort. Detta var fallet med Nya Testamentet. Att man nu tryckte istället för att skriva böcker för hand innebar inte bara att man kunde göra många fler utan att alla stavades på samma vis. Tidigare kunde de som skrev för hand stava som de själva tyckte var bäst och ord stavades på så vis väldigt olika. Man hade nu, i och med utgivandet och tryckningen av Nya Testamentet, fått en stavningsmall att rätta sig efter!  

Yngre nysvenska är den svenska som vi talade i Sverige från 1732-1906 och precis som i den förra epoken är årtalen här ganska precisa.

1732 utkom en tidning som hette ”Then Swänska Argus”. Det var en man vid namn Olof von Dalin som skrev och gav ut tidningen som endast bestod av ett ark och en artikel per ”nummer”. Eftersom svenskan fortfarande var kanske krånglig, vad gällde stavningen, blev ”Then Swänska Argus” med sin mer lättsamma stil och innehåll väldigt populär. Precis som Nya Testamentet och Bibeln under den förra epoken blev ”Argus” en slags mall för hur man skulle stava.

En annan text eller rättare sagt bok som också publicerades under den här tiden, 1734, var ”Sweriges Rikes Lag”. Även om den inte lästes av alla människor så brukar man säga att den tillsammans med ”Then Swänska Argus” stabiliserade stavningen och gav svenskan en norm för alla som talade och skrev att anpassa sig efter.

Andra spännande saker som hände under 1700-talet var att vår kung vid den tiden, Kung Gustav III, inspirerades av dåtidens Frankrike (Gustav III var ett väldigt stort fan av Frankrike!!) och instiftade ”Svenska Akademin”. De skulle ”arbeta för att uppnå svenska språkets renhet, styrka och höghet”. Med andra ord skulle de värna om det svenska språket och utarbeta och ge ut en svensk ordbok. Det här var alltså 1786 och Svenska Akademin håller fortfarnade på med att färdigställa denna ordbok! Men mer om det på lektionen.

Det här var då ett litet smakprov på vad vi under lektionen ”Språkhistoria del 2” kommer att tala om. Vi kommer även att under lektionen titta och försöka oss på att läsa ett par texter som skrevs under den här epoken. Spännande va?!